Strindberg var bosatt i Lund i två omgångar: från december 1896 till augusti 1897 och från april 1898 till juni 1899 (med undantag för två veckor i Belgien i augusti 1898, bl. a. med ett dygns vistelse i kloster).
När Strindberg kom till Lund befann han sig mitt uppe i sin ”Infernokris”, men tack vare sin lundavistelse kom han att återfå sin hälsa och återupptar här sitt skönlitterära författarskap – som legat nere i fem år – med den självbiografiska romanen Inferno, som delvis utspelar sig i Lund. Från augusti 1897 till april 1898 uppehåller han sig således i Paris, där han bl.a. skriver Legender, som till större delen handlar om lundavännernas ockulta upplevelser.
Under den andra lundavistelsen utvecklar Strindberg en enorm produktivitet, som resulterar i dramerna Till Damaskus (del II), Advent, Brott och brott, Folkungasagan, Gustav Vasa och han hinner också påbörja Erik XIV. Att Lund betydde mycket för Strindberg märks inte minst i dramerna Karl XII och Påsk samt i romanen Syndabocken med sina laddade lundaskildringar.